Hjärnans syresättning kan förutsäga risk vid hjärtsvikt

En ny svensk studie visar att syresättningen i hjärnans vävnad i vila kan vara kopplad till risken att avlida hos patienter med hjärtsvikt. Resultaten, som presenterats av Hjärt-Lungfonden och publicerats i tidskriften Heart, kan bli ett steg mot en icke-invasiv metod för att identifiera patienter med högre risk.

Studien i korthet

• Deltagare: 102 patienter med hjärtsvikt, medelålder 70,2 ± 12,4 år.
• Mätmetod: Cerebral tissue oxygen saturation (SctO₂) mätt i vila med nära-infraröd spektroskopi (NIRS), sensor på pannan.
• Uppföljning: i genomsnitt drygt två år.
• Utfallet: 31 av 102 patienter (30,4 %) avled under uppföljningen; 63 patienter (61,8 %) återinlades.
• Huvudfynd: Högre SctO₂ var associerat med lägre risk för total dödlighet (HR 0,86; 95 % CI 0,77–0,95; p=0,002), men SctO₂ visade inte ett signifikant samband med risk för första återinläggning (HR 0,96; 95 % CI 0,90–1,02; p=0,162).

Fysisk aktivitet och SctO₂

Studien fann också att patienter som rapporterade låg fysisk aktivitet (≤1 timme ansträngande aktivitet per vecka) hade signifikant lägre SctO₂. I analyserna var fysisk inaktivitet associerad med lägre SctO₂ (β -1,56; 95 % CI -3,07 till -0,05; p=0,043).

Forskarbedömning och begränsningar

Martin Magnusson, professor i kardiologi vid Lunds universitet, kommenterar att syresättningen i hjärnan i vila kan spegla sjukdomens svårighetsgrad och därmed långtidprognosen. Hjärt-Lungfondens generalsekreterare Kristina Sparreljung framhåller behovet av bättre riskbedömning vid hjärtsvikt och värdet av en enkel, icke-invasiv metod.

Pressmeddelandet och artikeln noterar begränsningar: bland annat att syremätningen och enkäten genomfördes 6–9 månader efter inläggning, samt att fynden behöver valideras i större patientgrupper.

Vad händer härnäst?

Forskarna föreslår att resultaten ska testas i större studier och att man bör undersöka om fysisk träning som höjer SctO₂ också leder till klinisk förbättring hos patienter med hjärtsvikt.